Eller kanske Vov... vilka härliga inlägg och vilka engagerade bloggläsare jag har - jättekul! Fortsätt jättegärna på ämnet hundrasers bu eller bä. Jätteintressant tycker jag!

Men nu tänkte jag det var dags att blogga ikapp lite... Kram på er!

I går var det vardagslydnadskurs igen. Nu är det äntligen lite ljust när vi startar kursen, så vi började utomhus med en liten fyrkantig bana med rallylydnadsskyltar. Ekipagen fick i uppgift att gå banan med sin hund, utföra alla de moment som fanns på skyltarna, jobba med kontakten hela tiden och inga hundar fick dra i kopplet.

Efter en stund, satte jag ut några tallrikar med godis på, och så la jag ut lite leksaker i banan - ingen hund fick ta dem förstås.

Jätteduktiga elever har jag, och alla löste uppgifterna toppenbra.

Vi tränade inkallning och kontakt med "lös hund" (i långlina) också, och så hann vi med lite godissök i träden och lite targetträning.

Vi är ett härligt gäng som går kursen, nästan alla deltagare känner varandra mer eller mindre sedan tidigare - vilket gör det extra kul tror jag.

Dessutom är vår fröken - Mija - kanonbra - och min fina Ärtan, hon är superduktig - hon fattar snabbt, är jättepositiv, vill testa allt, är helt orädd och är precis lagom uppspelt men behåller ändå ett skönt lugn

 - f**n vilken bra hund jag har!!!

Idag tränade vi på blind- och bakombyten med hinder, acceleration och broms. Svårast är just nu, att jag ska komma ihåg och få in naturligt, de "nya" orden jag vill använda vid olika situationer. Jag blandar lätt ihop dem, eller så "låter" jag bara - inte så där jättesmart kanske...

Vi tränade också på att gå hela slalomet, vilket Ärtan var myyycket duktigare på än vad jag trodde- kul! 

Sen tränade vi på tunneln. Först bara rak, sen som ett U och sen som ett S. Ärtan gillar tunneln och tvekade inte - hur den än såg ut.

Helenes tokiga hund blir vild av lycka när han närmar sig tunneln, och när vi testade en S-tunnel, då provade han den fram och tillbaka några gånger    - de har fått tunnelförbud av Mija resten av kursen...

Det fick alla som redan var, eller som höll på att bli "tunnelidioter".

Undrar om vi kvalade in där?! 

- Jag vet faktiskt inte, men jag tror inte det...

Grått och trist väder, men hela familjen är pigga och glada ute i geggan, och Hela betér sig som en valp, när Fredric är med - helvild!

Jag har i helgen, haft förmånen att få hälsa på hemma hos en härlig

familj och Kennel, som föder upp Kooikerhondje. Mattssons Kennel.

Jag har letat efter en andra ras ett tag nu, och jag har fastnad för

några olika, men efter lite "forskning" och hundmöten mm, så har de

fallit bort från min lista av det ena eller andra skälet. Men... jag har

ännu inte hittat någonting med den här rasen, som jag inte gillar -

häftigt! och jag tror dessutom att en Kooiker och en Staffe, matchar varandra fint.

Förutom att de har en hel hög med härliga egenskaper, så är de otroligt vackra att se på - i mina ögon - och de rör sig urläckert - och då blir "rörelsenörden" i mej jätteglad!

Nu är det inte på något sätt dags för oss att köpa en ny hund - inte än, men processen är påbörjad lite smått och det kommer att ta tid, men

som sagt... processen är påbörjad, och det är alltid något. 

Tusen tack till Yvonne och Mariela, för att jag fick komma.

Min fina Hela, gillar inte att bli fotad. Hon jobbar faktiskt aktivt, för att inte titta ens åt det håll jag står, när jag har kameran i näven - för det allra mesta.

En dag helt nyligen, tänkte jag att hon skulle kunna bjuda på lite fina moves men, jaa, se själva...

Idag stod lite träning på Agilityplanen på schemat.

Dibbes matte är lite krasslig och har barnen hemma idag, så... jag tog med mej honom på äventyret.

Jag känner honom inte jättebra, och han tycker att mina hundar är myyyycket roligare än vad jag är, så... det blev långlina på...

Efter en stund gick vi tillbaka till bilen, och så var det träningsdags.

Dibbe är ju inte min, så vi tränade bara lite kontakt och stanna kvar i all enkelhet - ingenting jag kan sabba helt enkelt.

Det där bordet på klubben, det är bra till mycket - tex. att träna stanna på, så det fick Dibbe göra, innan vi tränade på marken... 

Ärtan fick vänta till sist. Jag släppte ut henne ur bilen, då "förväntas-skrek" hon och drog iväg in på Agilityplanen och så klart genom en tunnel och såg skitlycklig ut - medan jag stängde bakluckan på bilen.

Vi tränade ett tag på handling - svårt att få henne att hålla sig på höger sida en längre tid, men det tar sig. 

Körde några slalomingångar, och så "värde för hinder" förstås. 

Någon som tränat innan mig, hade byggt bana med bland annat:

hinder, tunnel, hinder  - i en mjuk böj.

Toppenbra, den kombinationen lånade vi.

Vi tränade bakombyten med hopp och tunnel först - för att göra det riktigt kul!

För att sedan träna bakombyten med hopp - spring förbi tunneln och hoppa sista hindret, eller bara spring förbi det - lyssna på mej alltså.

Ja visst, det var svårt, men kul!

Vi tränade rätt intensivt i nästan 30minuter, sen tyckte jag det räckte.

Jag gick tillbaka till bilen och Ärtan... hon står mitt på planen och tittar på mej, och vill inte alls sluta träna.

Ha! Jag visste väl det - att Ärtan skulle älska Agility alltså!!!

Trevlig helg!