Igår var jag på ett föredrag om Aloe Vera - för djur och människor.

Jag fick en del att tänka på, och... eftersom Ärtans operation tajmade detta, så slog jag till och köpte några produkter, som jag hoppas ska övertyga min skeptiska person.

Jag har fotat Ärtans sargade rumpa idag, men besparar er den så länge...

Båda hundarna, och jag testar nu Aloen invärtes, och Ärtan behandlas med den utvärtes också.

Har du provat att dricka Aloe Vera Gel? - smakar skit - smakar som det luktar hos tandläkaren -  verkligen - men det kvittar, funkar det så bra som dom säger, så är det värt det. Både jag och hundarna stoppar någonting gott i munnen, som belöning, efteråt   

Så... nu ska jag dokumentera såren och förhoppningsvis bli övertygad - återkommer om det blir hiss, eller diss på Aloen.

Opererade bort analsäckarna i går - jobbig dag.

Idag har vi hunnit vara ute på en liten promenad i skogen och Ärtan var jättepigg!

Nu har hon just fått smärtstillande och ligger och ser ut så här - i en strimma sol på vår säng. Jag håller tummarna för att det läker fint och att vi får bra svar på några prover som togs, och att hon inte behöver operera rumpan någon gång mer.

Idag tog vi hela familjen och promenerade omkring i området vi bor i.

Vi gör inte det så ofta, eftersom Helas knän inte gillar hårt underlag, och eftersom hennes tår får lite skavsår om hon går ett tag på asfalt   

Men någong gång då och då, så gör vi det ändå.

Det blev inte bara trottoar och kopelpromenad så klart, utan vi slank in i skogen en kort sväng också.

När vi var hemma igen, fick hundarna spela spel ett tag.

Båda jobbar på superkoncentrerat och krafsar så frenetiskt att spelen bara far över golvet.

Och när hundarna hade spelat klart, så var det dags för en kaffepaus, för vi hade passat på att ta promenaden förbi nyöppnade Gateau på Ängbyplan - Jordnötsbrownie - Sagolik!

Idag kände jag att det var dax att ge hundarna och mig själv, en

ordentlig kompensation för att vi hade haft två jobbiga dagar.

Vi drog iväg ut på Lovön och tog en två timmars promenad tillsammans.

Behöver jag säga att vi njöt!

Eftersom varken jag, eller Busters matte, någonsin kunnat ana hur superjobbig gårdagen skulle bli, och eftersom jag vet att hundvakter inte växer på träd - speciellt inte med kort varsel, så hade jag redan tidigare lovat att Buster skulle få vara hos oss idag också - med ett förbehåll - han måste ha kiss-skydd på sej!

Jag skurade och torkade golv, dörrar, trappor och bordsben, hela dagen igår, plus att hundarnas bäddar x3 med tillhörande filtar hade åkt i tvätten, och det ville jag absolut inte behöva göra igen.

Är otroligt tacksam för att vi har barngrindarna kvar i huset, så att jag hade möjlighet att stänga, upp till övervåningen/sovrummen/

sängarna - ja, du fattar...

Självklart hjälpte jag Ärtan att få lite lugn under dagen - vilket

resulterade i att jag höll på att bli fullständigt galen, och inte fick

mycket annat gjort...

När Ärtan tog paus på övervåningen, då stod Buster på nedersta trappsteget och skrek och krafsade mer eller mindre frenetiskt på

grinden och ville upp. Efter kanske 30 minuter kom han ner till mig,

vilade 10 minuter på mina fötter, och sen sprang han till grinden och

skrek igen...

När Ärtan satte sig nära mig för att få stöd - då satt Buster ca 30cm

ifrån oss, stirrade på mig och pep, utan avbrott, tills Ärtan gick några steg ifrån mig, då hoppade han på Ärtan och juckade allt vad han

orkade, jag jag tog ett steg mot honom och sa Nej - då kastade han

sig mot golvet, men spratt upp igen, så fort jag rörde mig bort från hononom.

När jag försökte jobba lite och Ärtan ville sova på mina fötter på

kontoret, då jazzade Buster omkring henne tills både hon och jag blev arga. Då hade han och jag ett viljornas krig - igen - jag vann efter ca 20 minuter, och han la sig pipande i sin väska precis bredvid Ärtan. Det tog säkert 20 minuter till för honom att sluta pipa, men han låg kvar, och sedan somande han - underbart!!!

Fast sedan skulle barnen hämtas och då fick han följa med i bilen, i en bur - det gillade han inte! Mer pip/skrik/krafs, men inte alls med samma intensitet som när Ärtan var i närheten.

Men... när barnen var hemma och senare hälsade på Ärtan, då blev han upprörd och ville få dem att sluta  - klättrade/kraffsade/juckade på dem.

Självklart blev jag förbaskad och sa till honom - han kastade sig ner på rygg igen, och sen upp som en gummiboll och så höll det på.

Sorgligt att säga, men... det var jätteskönt när han gick hem, då blev det äntligen lugnt i huset, och Hela vågade sig fram igen.

Jag hör själv att det verkar nästan helt osannorlikt att en så liten hund kan hinna med att orsaka så mycket kaos oreda och bekymmer, på bara två dagar, men så var det.

Nu hoppas jag att Buster hittar en dagmatte där han fungerar, där han

kan ta det lugnt, och faktiskt vara den söta, trevliga lilla hund, som jag vet att han kan vara.

I somras visade han det här hos mig, men den här gången, så var han faktiskt som trevligast, de korta stunder som han sov... 

Idag är det tisdag. Barnen är hemma och har nästan slutat hosta.

Vi har lovat att passa Buster, den lilla PK-hanen som var här några

dagar i somras. Tanken var att, om det gick lika bra som då, så skulle han vara hos oss en hel del framöver.

Eftersom jag inte vet vad Buster skulle kunna hitta på med våra marsvin, och eftersom han levde om, och var väldigt upprörd över att sitta i en bur en liten stund, så fick han helt enkelt sitta i sin fina väska, fastbunden i köksbordet, medan marsvinen var ute och vädrades.

Mycket bättre än buren tyckte Buster!

Sen lugnade vi ner oss och då tyckte Buster att Wega var en bra

kompis.

Vi har hur mycket äpplen som helst - men tyvärr är det inga av dem som ser särskillt fina ut, varken de som sitter kvar i träden, eller de som har trillat ner på marken...

Vi fyllde sex stora kassar med fallfrukt!

Buster är upp över öronen förälskad i Ärtan - kan tyckas vara gulligt,

men tro mig, gulligt, det är det sista man kan kalla det... situationen är fullkomligt ohållbar - tyvärr... 

Ojojoj, det är inte lätt att vara Buster, och det är verkligen inte lätt att vara Ärtan, och Hela, stackars Hela - först klev hon i en

kisspöl på golvet i köket, sen hälsade hon på Buster, då kissade han henne på huvudet, för att sedan direkt sätta sej och bajsa mitt på

golvet, sen sprang han snabbt till Helas bädd, och kissade på den, två gånger, mitt framför ögonen på henne, och då tackade hon för kaffet

och drog upp på övervåningen och ville inte komma ner förr än många timmar senare... och jag förstår henne.

Undrar hur mycket kiss det kan finnas i en så liten hund???

Hos Vingresor har de tre små björnar som showar för barnen nästan varje dag, en av björnarna är en isbjörn, heter Isidor och speglar sig hela tiden.

Plötsligt har Leia klätt ut sig till Isidor, med spegel runt halsen och allt - sötnosen!