Nu för tiden blandar jag inte bara promenaderna med rallyövningar och uppletanden och balansövningar, nu kör vi även lite Agility-handling där det passar.

Idag kändes det mest behövligt med bakombyten i farten och... mina hundar är så duktiga och smarta och härliga, att jag blir helt varm i hjärtat!!!

Träning på klubben i Kista. Åkte dit "bakvägen" och då behövde jag i alla fall inte sitta i några köer.

Först tog vi en promis i omgivningarna - springa, springa, springa, och så tvärstopp, för att nosa på någonting superspännande - Hela är precis som vanligt igen alltså    och Ärtan - hon fräser runt och rullar sig i farten i geggan förstås.

Sen gick vi till Agilityplanen och började träna.

Hela fick mysträna lite, vi busade nog mest, men tränade jättemycket på stanna, för det tycker inte Hela alltid är så viktigt att bry sig om...

Eftersom jag inte har någon erfarenhet av att träna Agility, så är det extra kul att försöka klura ut hur jag ska träna för att få Ärtan att göra som jag vill.

Jag tänkte att detta kanske skulle kunna funka - och det gjorde det! 

Sen tränade i med rörelse framåt, och det funkade det med, men det försökte jag inte ens fota...

Det Ärtan gillar mest av det vi har tränat hittills, är att få "mål-signalen" - vår signal är "GÅ!" och då drar hon iväg rakt fram, så skiten skvätter - Lycka! 

Vi skulle ha tränat med Sofia, men hon försov sig   

Istället träffade jag Frida - jättelänge sedan - med två valpköpare, som skulle träna lydnad och lägga spår, fast först kom de och sa hej!

Både Ärtan och Hela tyckte det var fantastiskt! Tre människor som var så glada och som ju bara måste ha kommit dit för att hälsa på just dem -Jättekul! 

Nu så... hoppas jag att Ärtan ska sluta vara skendräktig. Hur som helst har hon sedan i går börjat äta ordentligt igen och hon hade mycket mer gnista idag när vi tränade, än vad hon har haft på länge.

Mellan träningspassen, då ser hon ut som sju svåra år, hon står och hänger med huvudet och ser helt bedrövlig ut, men så fort det vankas samarbete - då tänder hon till och är alldeles underbar att jobba med!

Idag jobbade vi bland annat med sid-byten.

Jag har ju trasiga knän, så jag fick köra blindbyten och bakombyten, men hoppade över framförbytena.

Sen tränade vi lite olika fartövningar! Vi testade tunneln också -Ärtan älskar visst tunneln (varför då???) så... jag behöver helt enkelt lägga lite mer krut på att få henne att gilla hopphinder lika mycket.

 Men på riktigt... när ska det sluta snöa - trodde inte det var sant när det satte igång i går kväll...  Idag ville Hela hänga med igen och hon var sig själv nästan hela promenaden faktiskt. Ärtan är verkligen sig själv och rullade mest runt och försökte skava av sig täcket     

Efter halva promenaden tyckte jag hon var tillräckligt varm för att få klä av sej, och när Ärtan var naken, då kom Hela och ställde sig på samma fläck där Ärtan just stått, och jag som nyss efterlyst en talande hund -  visst kan hon väl ändå tala min fina svarta - klart hon fick ta av sej täcket hon med   

Och... så fotade jag hundarna nära nära, med vidvinkeln, och då blir huvudformen lite tokig... jo, jaa, jag vet det, men glömmer ibland...

Höll på att glömma...

Har just testat om veckans viktigaste Agilityläxa har fastnat hos Ärtan - och Yes! visst har den det!

I alla fall här hemma - håller tummarna för att hon kommer att älska alla hinder jag någonsin vrider mig mot from nu och alltid!

"Using Applied Behavior Analysis to become a more effective and efficient trainer". En hel helgs föredrag från morgon till kväll med  Bob Bailey och Parvene Farhoody.

Bob pratade om fakta och forskning - hur det faktiskt är - inget känslomässigt där inte, vilket ibland kan vara ilte uppfriskande tycker jag.  Parvene pratade om hundar och deras förare och visade faktiskt på tre "live-hundar" och deras förare. Lite mer "hands on" helt enkelt. 

Ingenting nytt under solen, men lite repetitioner och många, "ja just det ja,  jag kanske ska tänka lite mer på det där - moments" det hade jag allt.

Sen tror jag att vi har kommit rätt långt i det här landet med träning med positiv förstärkning, som det så fint heter, och det Bob och Parvene säger, är därför inte speciellt revolutionerande - men inte mindre intressant för det.

Tre svenska killar från "Working Dog Research Project" höll föredrag också.  Dessa killar var inte vana föreläsare - i alla fall inte två av dem, och den tredje svalde de sista orden i nästan varje mening, vilket gjorde det extremt svårt att hänga med    Så som jag fattade det, i stora drag, så utbildar de hundar i att söka upp, spåra och sedan jaga iväg?! Varg, björn och lo. 

 Det där kunde ha varit jätteintressant - även om det inte kändes som om det hörde till föredragsämnet. Tyvärr missade dessa tre att göra sin presentation fullt begriplig - jag antar att det är, för att de inte är vana föredragshållare helt enkelt, och kanske för att de trodde att publiken visste vad det arbetade med, vad vet jag???

Till exempel tror jag att jag ska gå lite snabbare fram med en del grejer på mina kurser, och jag ska ställa lite högre krav på både hundarna och förarna - även på mig själv och mina hundar förstås.

Vardagslydnadskursen på tisdag kväll ska få träna på en grej som Parvene Farhoody tränade med en hund på scenen - väldigt användbart och ett bra sätt att träna sig själv i att bli en bättre tränare helt enkelt.

Jaha, här springer jag tydligen omkring med en pickadoll, eller två?!

För ett tag sedan var jag på idébytardag på SBK Vällingby.

Innan vi samlades tog jag en promenad med Ärtan i omgivningarna, där det fullkomligt vimlar av hundar med vidhängande hussar och mattar.

På väg tillbaka, precis vid parkeringen vid klubben står det fyra personer i 65-års åldern och pratar.

Tre hundar har de med sig – hundmänniskor alltså.

Jag och Ärtan kommer gående mot dem och svänger upp på parkeringen och går förbi gänget (med god marginal)

Ärtan bryr sig inte om klungan av hundar och människor och tittar inte

ens dit, och det gör inte jag heller.

Då säger plötsligt en av männen i gruppen högt och tittar på mig

”oj då, där kommer en sån DÄR hund, då ska vi hålla oss undan” och sen halar han in sin labrador i kopplet – som självklart reagerer med att sträcka upp sig och blänga på oss.

”Jasså, tycker du hon ser farlig ut?!” säger jag med ett leende och går vidare dit jag ska.

”Nej, inte DEN DÄR” säger mannen då, ”Men de är ju som ett oladdat vapen DE DÄR”

Vad svarar man på det?!

God morgon på dej med, eller???

En del människor är allt bra konstiga...

Min vän Nina - som för många år sedan hade en Dalmatiner – hon sa, efter att hennes hund gått bort:

"Det är jättetråkigt att inte ha hund längre, men en sak är faktiskt jätteskön – Jag slipper en massa konstiga möten med knäppa människor."

Inte ett tillräckligt gott skäl, till att inte ha hund tycker jag, men visst

har hon rätt…

Det såg så varmt och skönt ut, när jag tittade ut genom fönstret i morse, så jag tänkte faktiskt hoppa över mössa och vantar, men vilken jättetur att jag inte gjorde det - Det blåser iiiiskallt här där jag bor!

Hela helgen ska jag vara på föreläsning med Bob Bailey mfl.

Tänkte att jag skulle lära mig att bli en bättre lärare helt enkelt - ska bli jättekul!