Vi gör det vi gör bäst nu för tiden, och idag gör vi det med +1 mysigt värre

Wilma är här. Vad tittar hon och Ojsan på då?

Hela förstås... Som spexar till det, och gör skalbaggen, under soffbordet :)

Idag har jag varit dum nog att städa bort grejer ur trädgården, inför vintern, städa några hyllor i köket, vilket innebar lite klättring, och jag har möblerat om i frysen, Gjort några knäövningar, hämtat och lämnat barn i skolan och så där. Inte mycket egentligen... Men på tok för mycket för att knäet ska vara glatt.

Freddan, som åker med jobbet till Barcelona i morgon, fixade lyxmiddag med skaldjur och champagne.

Finmiddagen intogs av mej, iklädd illrosa one-piece -typ "Urcellen-Ellen" med benet i en Ice-band, på en stol.vilken syn...

Jaja. Champagnen är slut och jag har avancerat till soffan med kaffe och röd hund men fortfarande i rosa overall -
Livet är rätt okej ändå

Hur svårt kan det vara...

Jag brukar inte ha svårt att uttrycka mej i skrift, och jag har ibland skojat

om mej sjäv och kallat mej för "the woman of lots of words", som kraftig

kontrast till min absoluta motsats - "the man of few words" - som jag

under en period i livet hade en del kontakt - och försök till kommunikation

- med - ja, vem som helst kan ju fatta att det gick så där...

Det larviga är att raderna jag skriver och suddar, skriver och suddar, om

och om igen, ska stoppas in i min blogg. Ingen stor skrift, ingenting som

ska tryckas upp, ingenting som kommer att läsas av speciellt många fler

än mej.
Så herreguuud vad är problemet?

Det är ju inte precis så att det gäller livet.

Egentligen skulle jag ju bara kunna skita i att skriva det som tydligen är så

jäkla svårt att formulera, men nehej, det går inte... nu måste jag få det ut

ur mitt system och jag måste bara sluta tänka så jäkla mycket och framför

allt sluta skriva en hel uppsats, när det räcker med några korta rader.

Ja vad säger man... mitt liv är hårt ibland... visst?!

Nybadade och väldigt nära, på vår plats i soffan.