Utställning i Eskilstuna och jag liftade med Garpenborgarna.

Trevligt resesällskap och massor med söta hundar.

Sen fick jag visa fina SUCH Garpenborgs YoYo, som slog till och vann tikklassen - Cacib, och sedan blev hon BIM! Grattis YoYo med familj!

Grattis också till alla andra hundnördar (Jag har saknat er den här - för min del - utställningslösa sommaren) som fanns på plats och vann fina priser!

Jag passade också på att springa förbi Papillon och Chihuahua-ringarna för att säga hej till min faster Margot. Men tyvärr hann jag inte se någon av hennes hundar i ringen, så jag vet inte hur dagens resultat såg ut för hennes del, ska kika senare i hennes blogg.

Idag har jag funderat…

Vad är det som gör att den del mäniskor känner sig tvingade att alltid berätta vad de tycker – oavsett vad det gäller, och oavsett vad det i längden kan komma att göra med dem själva och andra?

Och…

Vad är det som gör, att en del människor känner att de måste ta till de värsta hårdhandskarna de har tillgång till, för att de ska få rätt?

Båda dessa ageranden kan i värsta fall leda till att en eller flera människors drömmar, visioner och kanske hela liv, slås i spillror?

Tänker dessa personer på vad de aktivt medverkar till?

Vill dessa människor verkligen ha konsekvenserna av detta på sitt samvete?

Hur arg får en människa egentligen bli?

Tänker de på att de båda kanske är lika skyldiga till resultatet – oavsett vad det blir?

Ja inte vet jag…

Men…

Är man inte skyldig att tänka efter vilka konsekvenser ens eget

handlande kan ha för andra?

Eller ger man helt enkelt blanka faan i det?

Det finns så många lagar och förordningar som reglerar en hel massa saker, och det är väl tur det, men utöver detta – vart finns det sunda förnuftet?

Klura på den här…

Vad är du egentligen beredd att göra i lite tillspetsade situationer, eller bara för att du ska få rätt?

Och…

Är det verkligen värt det?!

Barnen i skolan och på dagis på nästan vanliga tider idag.

När de kom hem provade vi att "baka". Det blev pås-kakor.

Sen slog tomatomanen i mig till.

Men fy på mig! Jag har ju missat att lägga in de jättefina bilderna jag

fått av Elin - Myrans matte!

Ärtans fina bebis Myran har ju blivit 6 månader för ett tag sedan. Hon

växer så det knakar och mate Elin säger att hon är en toppenhund -

så klart att hon är   

Ute med hundarna, och ser att oj! gräset är ju inte gult längre - det är verkligen knallgrönt!