Idag är det Klubbmästerskap i dressyr.

En gång för väldigt länge sedan - då var jag med på min första och enda dressyrtävling - i samma stall, och jag hade en idé om att det skulle vara jätteroligt att försöka igen, men, ett trasigt lillfinger och en riktigt öm rumpa, kom i vägen.

Leia, är inte justerad, och hon ville gärna vara med - jättekul och väldigt modigt tycker jag.

Det är inte lätt det där, att vilja så vansinnigt mycket, träna, träna, träna och så tävlar man, och så blir det inte riktigt så där fantastiskt bra, som man hade tänkt sig.

Men med varje tävling och med varje utmaning får man mer rutin, och jag inbillar mig att man lär sig en hel del på det viset, framförallt om sig själv.

Uppladdning hemma i soffan, med avslappnat sällskap

 Leias humör pendlade mellan hopp och förtvivlan, ren skär glädje och riktigt ledsna tårar, och kanske lite, lite ilska också, men, när dagen var slut, så var hon i alla fall fast besluten, att om två veckor, då ska hon tävla KM i hoppning.

Härlig inställning tycker jag, och känner mig stolt som en tupp!

Det var en superfin kväll, massor av glada och duktiga ekipage och jag fotade så klart för glatta livet.