Hmmm, väntan och förväntan... 

Jag avskyr att vänta, men i det här fallet har jag inte mycket val.

Tänk om man kunde tjata fram dem!

Under valpresans gång har det passerat en och annan tanke genom knoppen, det är helt klart...

Nu är väntan snart är över och antagligen har vi väntat till ingen nytta  

Först stulade Ärtan med löpet, det kom mycket senare än beräknat.

Sen kom hon in i höglöp ganska sent.

När det var dags för insemination - då kom budbilen med sin dyrbara last - kanske inte sent, men i sista minuten. 

Sedan gick jag och tänkte i flera veckor - hoppas, hoppas, hoppas hon är dräktig.

Senare - hoppas, hoppas, hoppas det är fler än en, för hon blev ju tjock om magen sent, sent, sent.

Efter det har jag hunnit med att tänka - hoppas valparna är friska, eller är dom bara sena...

Nu verkar det tyvärr som om det går käpprätt åt skogen, så nu tänker jag bara - låt ingenting mer hända sent - Nu är det dags för Genast!

Plocka ut det som finns i Ärtans magen genast! Innan hon börjar må dåligt. Det är det enda som är viktigt nu!

Sen kan jag bara hoppas, hoppas, hoppas, att det finns en liten valp där inne som klarar sig, så att inte Ärtan har gått igenom hela äventyret till ingen nytta...