Barnen har påsklov, så vi tog en promenad ihop. Vi gick i skogen som har en stoooor pöl med smältvatten kvar. 

Kollakolla! inte långt tills det kommer en hel massa blommor på den här!

På kvällen var det dags för näst sista gången på Agilitykursen.

Jag vill inte att det bara ska vara en gång kvar!!!

Det är så jättekul, och både jag och Ärtan lär oss massor!

Den här gången var dessutom Ärtan extra härlig - hon blev utnämnd (av vår instruktör Mija) till "kvällens höjdpunkt" efter att ha tänkt så det knakade, för att komma på vad det var jag ville hon skulle göra - att hon inte bara tänkte, utan sedan faktiskt gjorde, och gjorde rätt också, det var extra coolt!

Synd bara att jag inte fick se hela grejen själv, då jag mestadels stod med ryggen mot henne.  

En helt ledig lördag utan någontong inbokat - det är inte vanligt!

Vi tog hela familjen och drog till min kusin som nyss flyttat till hus.

Att fota hundar och barn är ju jättekul!

Så här kan det se ut när jag ska försöka samla tjejligan på en och samma bild

Först spexar Ärtan till det...

Ärtan slutade till slut att rulla sig och Hela gick med på att stå stilla bredvid Wega en liiiten stund, och under den lilla stunden var det faktiskt bara kameraskygga Hela, som tittade åt mitt håll.    

Ut i skogen med hela gänget idag.

Det blev en härlig promenad med bergsbestigning, koj-bygge,

stenklättring och dikeshoppning - härligt!

Både Fredric och Leia har fyllt år, men då hade vi ju vattkoppor och Scharlakansfeber och hosta här hemma, så det blev inget kalas...

Men nu så äntligen!

Kolla in de superfina och goda tårtorna!!!

 För den oinvide kan jag berätta att Leias tårta är inspirerad av Icy - en av Trix-häxorna i serien om Winx-feerna, det ni!

Silver och blått glitter var det på tårtan - det syns inte så bra på bilden.

Fredric gillar mororcyklar, så det var precis vad vi skrev på tårbeställningen - hur cool som helst tycker jag.    

Fast tydligen sa "tårttillverkarinnans" man någonting helt annat     

Saknad kan se ut på många olika sätt...

Just nu är Wega inne i en period där det är mycket svårt att skiljas från saker. Så svårt att hon blir jätteledsen och gråter, när något klädesplagg går sönder och jag säger att plagget måste slängas.

Men vi har kommit på en bra lösning på det problemet.

Jag tar ett foto av det trasiga plagget, så att Wega kan titta på det om hon skulle sakna plagget, och så fort fotot är taget, då går det rätt lätt att slänga det som är trasigt.